Det finns dagar då jag lätt skulle kunna byta min mammaledighet mot att gå tillbaka till jobbet. I går var det en sådan dag. Jag hade tvättid, vilket innebär att jag får springa fram och tillbaka mellan vårt hus och huset mittemot. Det skulle väl egentligen inte vara någon match om jag inte hade en barnvagn som jag också ska krångla in i trånga utrymmen, för det finns inte en chans att jag sätter ned Ebba på äckliga tvättstugegolvet som ingen bryr sig om att göra rent efter sig. Nog om det... Förutom tvättiden var Ebba på ett oerhört gnälligt och klängigt humör mest hela dagen och jag fick helst inte släppa henne ur min famn. Sen skulle storasyster hämtas på dagis och hon blev inte glad över att behöva gå hem mitt i roliga leken. När vi äntligen kom hem rann hennes näsa och då var febern inte långt borta heller. Sen fortsatte eftermiddagen med ytterligare några motgångar för mig, men de historierna besparar jag er. När M äntligen kom hem var min bristningsgräns nära, så efter middagen fick jag tillfälle att komma ut för mig själv en stund. Tog en sväng på stan och besökte de få affärer som hade öppet till kl 19, köpte en latte och bara strosade i ett otroligt lugnt och skönt centrum. Det var en värdefull timme som absolut fick mig att känna mig mer som mig själv igen.
Mina flickor är de käraste jag har och jag skulle inte klara mig utan dem, men vissa dagar känner jag bara hur min egen person bara försvinner och i stället är jag bara en tvätt-laga mat-gnälla på-maskin. Säkert känner de flesta småbarnsmammor igen sig i detta och det jag skrivit om skulle kunna vara en dag hos vilken mamma som helst. Det var bara skönt att få skriva av sig om min tråkigaste tisdag på länge.
Bild: privat
Vad roligt att du är med och tävlar! Lycka till, kram Sandra
skriven