Med awarden följer en uppmaning att berätta tio saker om sig själv och precis som Jemps ska jag försöka berätta tio saker som kanske inte så många vet.
- Jag, som under hela mitt liv varit laglydigheten själv, kröp under en blöt natt i min ungdom in under stängslet till ett utomhusbad tillsammans med några vänner och tog mig ett nattdopp. Allt för att inte visa mig feg inför killen som senare skulle komma att bli min pojkvän.
- Tack vare en snäll låtsaspappa och på senare tid en snäll make har jag i hela mitt liv aldrig behövt klippa en endaste gräsmatta.
- Jag kuggade på min första uppkörning på grund av en misslyckad parkering. Bara någon dag senare blev jag kallad till körskolan där min körskollärare berättade att jag skulle få köra upp igen även om det inte gått två veckor som då var regeln att man skulle behöva vänta. Uppkörningskontrollanten hade tänkt på mig och haft dåligt samvete över att det var hans fel som tog mig till en parkering där alla platser var förhyrda och att jag då fick hjärnsläpp och inte visste var jag skulle ställa mig, vilket resulterade i min kuggning. Två dagar senare hade jag mitt körkort!
- Jag undviker att gå till tandläkaren, något som jag ständigt jobbar på att bli bättre på...
- Jag har ständigt dåligt samvete över att jag inte tar mig iväg för att träna.
- Jag är hypokondrisk emellanåt.
- När jag och Mathias flyttade ihop kallade han mig för Monica, eftersom han tyckte att jag hade precis samma tendenser när det gäller noggrannhet och regler som Vänner-karaktären.
- Sedan gymnasiets storhetstid har jag kvar vanan att ge var och varannan person smeknamn, något som kanske inte alltid uppskattas, om man nu inte gick i SP3S 98/99 vill säga...
- Jag gilllar att kolla på ishockey.
- Nu när jag snart ska fylla 29 är jag överlycklig över att vara ett decemberbarn, eftersom jag är lite nojig inför att fylla 30.
Ha ha, det blev många avslöjanden där... Nu ska jag ge awarden vidare och jag väljer dessa fina tjejer:
Dahlarna, som är en en oerhört varm och inspirerande bloggvän.
Min brevis Ulrika som jag lärde känna via en föräldrasida när vi båda väntade våra första barn för ungefär sex år sedan och som jag äntligen fick träffa irl i lördags. Hon är en av världens bästa!
Pyssliga Jakobs som kämpat på med flyttbestyr och nytt hus samtidigt som hon minst sagt haft känningar av sin nya graviditet.
Som alltid när det gäller utmärkelser finns det många som jag skulle kunna ge den till. KRAM till er alla som läser min blogg!
Kul att få läsa om dina upptåg!
skrivenKramen.