tomteboanna

Även om jag vet att det kommer att bli jättebra i Ö-vik för oss kan jag inte låta bli att känna mig lite sorgsen över att lämna Umeå som varit min hemstad i nio år. "Hemma" har det verkligen varit och här har en massa stora händelser hunnit ske. Jag flyttade hit efter studenten och hoppade direkt på lärarutbildningen och bodde i en studentkorridor på vida kända Fysikgränd. Efter en vild första termin som singel träffade jag min stora kärlek Mathias och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. (Honom ska jag ha!!! ungefär...) Sen flyttade vi ihop, förlovade oss och sista terminen på utbildningen låg lilla Emmy tryggt i min mage. Därefter tog jobbkarriären fart och i höstas kom äntligen lillasyster Ebba. Vi har hunnit med tre gemensamma lägenheter och nu väntar alltså vårt första hus. Det känns alldeles fantastiskt, men samtidigt lite overkligt att VI ska bli husägare.

Min mamma och låtsaspappa kom till stan i går och är just nu helt underbara barnvakter medan vi tar itu med det sista flyttstöket. I dag passade vi på att smita i väg på stan en stund för oss själva. Där blev det lite shopping, för såklart skulle mina favoritbutiker besökas en sista gång. Eller sista och sista, nog kommer jag att shoppa här i Umeå igen, men det är ju inte samma sak att inte kunna åka ner på stan för att besöka dem en snabbis. Mias Lustgård, Lagerhaus, Mique - jag kommer att sakna er!

Mathias var väl lite smått förskräckt över min sista shoppingiver, för vi har redan nog mycket att frakta, men några små inköp blev det ändå i dag.


Tablett från Mique, fat från Rusta och napp privat ;-)


Radio från Clas Ohlson som ska packas upp och ställas på köksbänken i nya köket.


Stjärnmattor från rean hos Rusta.

Ursäkta för de mörka bilderna, men hur vår nuvarande kamera mår vet ni vid det här laget. När internet väl är i gång i huset och jag kan visa bilder hoppas jag att vi införskaffat en ny kamera så att huset kan visas upp med bättre bildkvalitet.

Våra kära grannar som delar uppgång med oss har varit bortresta under hela vår packperiod och i går kväll kom de hem för att mellanlanda inför nästa resa. De kommer alltså inte att vara här när vi lämnar Umeå och när de knackade på i morse för att säga hej då blev det riktigt sorgligt tycker jag. Bättre grannar än dem kan vi inte tänka oss. Vi har hjälpt varandra med ditt och datt, våra barn enkelt kunnat springa mellan våra lägenheter, vi har alltid surrat massor så fort vi setts, ja en riktig trygghet har det varit med våra grannar. Det känns konstigt att några som alltid funnits i vår närhet och vår vardag plötsligt inte kommer att vara så nära längre. Att ha bra grannar är verkligen uppskattat.

Nu har vi inte så mycket kvar att packa, men i morgon är det dags att ta itu med det värsta stället av dem alla - förrådet... Gaah!